Hoppa till huvudinnehåll
 

Kunskapskonferensen 2023

Den 17 oktober 2023 samlades aktörer från offentlig sektor och civilsamhället till MUCF:s årliga Kunskapskonferens om det civila samhället. Kunskapskonferensen arrangerades för tionde gången och runt 200 personer kom till Waterfront Congress Centre i Stockholm. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, arrangerar Kunskapskonferensen i samverkan med Vetenskapsrådet, Sveriges kommuner och regioner, SKR, och Ideell Arena. 

Kunskapskonferensen 2023 bannerbild

Årets tema handlade om krisberedskap, krishantering och samverkan. Under dagen presenterades aktuell civilsamhällesforskning som bidrar till att förstå förutsättningarna för, och utmaningarna kring civilsamhällets roll i krisberedskap och krishantering, civilsamhällets långsiktiga stabilitet och organisering samt hur samverkansrelationer mellan olika aktörer kan stärkas. 

I årets konferensrapport kan du ta del av en kort sammanfattning av de olika forskningsstudier som presenterades vid konferensen.

Kunskapskonferensen 2023 - Konferensrapport

Här nedan presenteras kort konferensens seminarier. Här finns även länkar till de presentationer som hölls under respektive seminarium.

Civilsamhället som resurs i kris – människors ambitioner och motiv

I den snabbt tilltagande samhällsdebatt som blossat upp i spåren av flyktingkris, pandemi och krig i Ukraina, så ses det civila samhället som en resurs. Hur det civila samhället kan bidra och i vilken utsträckning det faktiskt är en resurs i konkreta situationer är dock oklart. När frågan diskuteras likställs inte sällan civilsamhället med stora nationella organisationer som Röda Korset, Rädda Barnen och Stadsmissionerna, medan mindre och lokala mellanmänskliga interaktioner och insatser ofta glöms bort. Vid det här seminariet presenteras och diskuteras data kring vad människor är beredda att göra för insatser i tider av kris, och vilka kopplingar de har till organisationer och värderingsgrunder.

Medverkade gjorde Magnus Karlsson, professor och Chef för Centrum för civilsamhällesforskning, Marie Cederschiöld högskola och Ylva Jonsson Strömberg, chef för Svenska Röda Korsets arbete inom krisberedskap och totalförsvaret i Sverige. 

Är landsbygden bortglömd i svensk krisberedskap? – om civilsamhället och lokala aktörers arbete för att stärka servicen och förmågan att hantera kriser

Det pågår nu ett intensivt arbete hos kommuner, länsstyrelser, civilsamhälleaktörer och nationella myndigheter för att skapa ett motståndskraftigt samhälle. Olika samhällsstörningar, klimatförändringar, civilt försvar och höjd beredskap diskuteras flitigt. Vi antas alla vara en del i den gemensamma beredskapen. Men, hur ser förutsättningarna ut för att bygga upp ett motståndskraftigt samhälle på landsbygden? Är civilsamhällets krafter på landsbygden särskilt starka? eller en bortglömd kraft? Eller kanske både och?

Med utgångspunkt ur ett forskningsprojekt om service och trygghetspunkter i Jämtlands län lyfts lärdomar fram kring hur lokalt arbete kan stärka invånares tillgång till grundläggande service och i förlängningen bidra till att stärka förmågan att hantera kriser som skogsbränder, strömavbrott eller andra stora samhällsstörningar. Exempelvis, hur kan en dagligvarubutik, drivmedel, en reservkraftcontainer och ett aktivt civilsamhälle utgöra en viktig del i att skapa ett tryggt lokalsamhälle – både i vardagen och vid kris?

Medverkade gjorde Veronica Strandh, docent i statsvetenskap, Umeå universitet. Veronica har följt arbetet med service och trygghetspunkter i Jämtlands län och forskar om civilsamhällets roll i kriser och katastrofer. Tommy Sjöling, processledare vid Länsstyrelsen i Jämtlands län. Tommy har drivit processen att etablera service och trygghetspunkter tillsammans med civilsamhället och kommunerna. Lars-Åke Landström, driftsansvarig för Service och Trygghetspunkten ”SOT-punkt” och ansvarig Räddningsvärn i Kall, Åre kommun.

Brobyggare i ett uppdelat samhälle? Kommunala interreligiösa forum som mötesplats för samverkan och som kommunikationskanal vid kris   

Sverige är idag ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle men också ett samhälle som brottas med utanförskap och segregation. Det finns många goda krafter i samhället som arbetar med integrationsfrågor och för förståelse mellan olika grupper i samhället. Det finns också ett ökande intresse för de religiösa samfundens roll i detta arbete. I ljuset av detta har fler och fler kommuner valt att etablera interreligiösa forum, ofta kallade interreligiösa råd. Syftet med dessa forum är att skapa en ny mötesplats för kommunikation och dialog. Tanken är också att information ska kunna nå grupper i samhället som annars har svårt att nås av viktig samhällsinformation. Dessa forum har varit särskilt relevanta i samband med kriser som Corona-pandemin men även rörande händelser som koranbränningar. Seminariet handlade främst om den potential som finns i dessa forum och i de religiösa samfunden som positiv kraft i samhället men också om lärdomar rörande fallgropar vid etableringen av denna typ av nätverk. 

Medverkade gjorde Ann-Catrin Kristianssen, Örebro universitet och Institutionen för Humaniora, Utbildning och Samhällsvetenskap, HUMUS, Anders Teljebäck ordförande i kommunfullmäktige och ordförande för interreligiösa rådet i Västerås och Maria Bard från Svenska kyrkan och Norrköpings interreligiösa nätverk.

Hur påverkas civilsamhällets politiska roll av ”projektifiering”? – Ett nedslag i projektformens påverkan på jämställdhets- och krisberedskapsarbete

Under de senaste åren har offentlig sektor genomgått en långtgående ”projektifiering” vilket innefattar en omfattande anpassning till projektformens logik och byråkrati. Projektformens dominans är dock inte begränsad till offentlig verksamhet. Den offentliga sektorn organiserar ofta sitt samarbete med externa aktörer genom olika projektbidragssystem. Civilsamhällets organisationer påverkas här i extra stor utsträckning eftersom de ofta är beroende av projektfinansiering från offentliga myndigheter. Med utgångspunkt i denna problematik redogjorde David Scott för internationell såväl som egen forskning om projektformens konsekvenser för politiskt arbete, både i offentlig sektor och i civilsamhället. Specifikt fokuserades på att förmedla reflektioner kring hur jämställdhets- och krisberedskapsarbete – två verksamheter som ställer krav på både långsiktighet och möjlighet att formulera politiska visioner – påverkas av projektformens byråkratiska och tekniska aspekter.

Medverkade gjorde David Scott, forskare Karlstads universitet, Anders Wigelsbo, före detta kommunstyrelsens ordförande i Sala och Björn Körlof, före detta generaldirektör, senior rådgivare Bygdegårdarnas riksförbund. 

Över folks huvuden - Makt och normer som stänger ute civilsamhället i hanteringen av kriser

Samhällets förmåga att hantera en kris bygger på samordning och inriktning av samhällets resurser. Det kräver samverkan över sektorsgränser. Men hur självklar är civilsamhällets närvaro? Hur representeras civilsamhället och vad gör krishantering med vår idé om civilsamhället? Vem bestämmer att civilsamhället finns med och vilka frågor de kan lyfta? Med utgångspunkt i ett avslutat forskningsprojekt presenteras resultat och exempel från hantering av flyktingkrisen 2015, skogsbränderna 2018, Covid-pandemin och återuppbyggnad av Totalförsvaret. På seminariet presenterades ett antal punkter som visar på hur civilsamhället återkommande tenderar att skjutas åt sidan och få en perifer roll i krishanteringen –trots att just skydd av civilsamhället kan framhållas som målet med hela insatsen. 

Medverkade gjorde Mathias Ericson, forskare Göteborgs universitet, Lina Ringberg, stadsövergripande beredskapssamordnare Malmö stad och Agnes Hellström, före detta ordförande för Svenska Freds.

Idéburen kraft som del av vår krisberedskap?          

Idéburna aktörer är verksamma på snart sagt alla områden i samhället. De senaste åren har intresset för medverkan från civila samhället ökat också i samband med kriser och andra akuta insatser. Såväl skogsbränder som Corona-pandemin och akut flyktingmottagande är aktuella händelser som i den terminologi som gäller på kris- och beredskapsfältet beskrivs som ”samhällsstörande”. Vid alla dessa fall fanns civilsamhällets organisationsliv på plats i olika roller och funktioner. I en pågående studie av Röda korset Riksidrottsförbundet, Sveriges stadsmissioner, Civilförsvarsförbundet, Svenska kyrkan och Rädda Barnen ställer vi kritiska frågor som handlar om deras roll respektive förmåga och beredskap att medverka vid akuta situationer. Studien finansieras av Myndigheten för samhällsberedskap med kompletterande bidrag från Bertil Edlunds stiftelse.

Medverkade gjorde Lisa Kings, docent socialt arbete Södertörns högskola, Stig Linde, lektor i socialt arbete, Socialhögskolan vid Lunds universitet och Filip Wijkström, docent i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm.