Hoppa till huvudinnehåll
 

Samverkan mellan civilsamhället och Sveriges regioner

– det finns outnyttjad potential

Framsida  på rapporten Samverkan mellan civilsamhället och Sveriges regioner – det finns outnyttjad potential

Samverkan mellan civilsamhället och Sveriges regioner

Utgivningsdatum:
Sidor: 58

Ladda ner för utskrift

Inom politiken för det civila samhället är samverkan central. Rapporten Samverkan mellan civilsamhället och Sveriges regioner – det finns outnyttjad potential visar att det finns en potential att utveckla samverkan mellan civilsamhället och Sveriges regioner. Båda parter skulle tjäna på att bättre nyttja denna potential. 

Civilsamhället kan bli ännu bättre på att beskriva sin kompetens och sin särart och det mervärde som samverkan med civilsamhället kan ge och regionerna kan bli ännu bättre på att strategiskt diskutera nyttan med samverkan och därefter göra nödvändiga prioriteringar.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har regeringens uppdrag att verka för att förbättra och att följa upp civilsamhällets villkor. Uppdraget omfattar en uppföljning med olika tematiska inriktningar och olika metoder. Tillsammans utgör olika rapporter ett uppföljningssystem för civilsamhällespolitiken.

Den här rapporten är en del av uppföljningssystemet för civilsamhället och ett exempel på en rapport där röster från civilsamhället utgör underlag för rapporten. Denna gång ingår även röster från regionerna i underlaget.

Det råder en maktobalans mellan civilsamhället och regionerna och det utgör en naturlig förutsättning för samverkan. Regionerna har en mycket starkare ekonomi och många fler medarbetare vilket innebär att de självständigt fattar för samverkan nödvändiga beslut och även kan utföra nödvändiga arbetsuppgifter. Maktobalansen behöver hanteras på bästa möjliga sätt för att samverkan ska bli så jämbördig som möjligt.
Denna studie visar att samverkan är alltför beroende av personerna som deltar och har för lite struktur. Risken med en alltför personbunden samverkan är att det uppstår osäkerhet så fort någon individ byts ut och att det kan vara svårare för de samverkande organisationerna att uppnå en samsyn i arbetet.

Rapporten baseras på enskilda och gruppintervjuer med företrädare från 33 organisationer och åtta utvalda regioner: Norrbottens, Västernorrlands, Värmlands, Örebros, Stockholms, Västra Götalands, Hallands och Kalmars regioner. 

Bland organisationerna som deltog fanns olika bildnings- och hembygdsföreningar, NTF (Nationella trafiksäkerhetsförbundet), Scouterna, Riksteatern, kvinno- och tjejjourer, 4H och friskvårdsorganisationer. Utöver intervjuer så gjordes en analys av regionala styrdokument.