Hedersförtryck missas när unga hbtq-personer söker hjälp
När unga hbtq-personer som lever med hedersrelaterat våld och förtryck söker vård för psykisk ohälsa uppmärksammas sällan den bakomliggande utsattheten. Många gånger gör bristande kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck bland vuxna som möter unga inom vård, skola och socialtjänst att utsattheten förbises eller hanteras på fel sätt. Det visar en ny rapport från MUCF.
– Unga som lever med allvarliga hot och begränsningar riskerar att inte få hjälp förrän det är akut. Det behövs mer kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck och hbtq-personers särskilda utsatthet bland yrkesverksamma inom socialtjänsten, skolan och hälso- och sjukvården. Det är nödvändigt för att kunna upptäcka utsattheten och ge stöd i tid, säger Magnus Jägerskog, generaldirektör för Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF.
Unga hbtq-personer som växer upp i familjer med hedersnormer kan leva under stark kontroll, hot och våld. Rädslan för att deras sexuella läggning eller könsidentitet ska avslöjas kan leda till depression, ångest, ätstörningar och självskadebeteende. I rapporten Det får inte existera – del 2 har MUCF undersökt vilket stöd unga hbtq-personer som lever i en hederskontext behöver och vilka hinder som finns för att få hjälp.
Rapporten visar att våldsutsattheten i många fall går obemärkt förbi eller behandlas på fel sätt på grund av att vuxna i de ungas omgivning inte känner igen tecken på utsattheten. Unga kan ha kontakt med elevhälsan, ungdomsmottagningar eller psykiatrin under flera år utan att deras utsatthet uppmärksammas. Fokus ligger på att behandla symptomen på psykisk ohälsa men hjälp och stöd för utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck uteblir.
Både unga och yrkesverksamma beskriver att kunskapen om hedersrelaterat våld och förtryck inom socialtjänsten, bland psykologer samt hos BUP och ungdomsmottagningar varierar vilket kan leda till att unga inte får den hjälp och det skydd de behöver.
Förtroendet för socialtjänsten är lågt
Unga hbtq-personer i en hederskontext har ofta mycket svårt att berätta om sin utsatthet. Många tvingas leva dubbelliv och döljer sin sexuella läggning eller könsidentitet. Det gör det svårt att söka hjälp.
Enligt MUCF:s rapport är förtroendet för socialtjänsten också lågt bland dessa unga. Många är rädda för att föräldrarna ska få veta att de sökt hjälp. En del väntar tills de fyllt 18 år innan de söker hjälp, andra söker inte hjälp förrän de befinner sig i akut fara.
Rapporten visar också att även när dessa unga vänder sig till samhället för att få hjälp riskerar de att bli utan rätt stöd. Ensamheten och avsaknaden av långsiktigt stöd kan bli så svår att unga istället väljer att återvända till familjer där de riskerar att utsättas för fortsatt våld och förtryck.
Rapporten visar att det offentliga stödet riktas framför allt till unga som är utsatta för allvarligt fysiskt våld och behöver akut skydd. Det saknas ofta långsiktighet och stöd som omfattar inte bara skydd och behandling utan också social gemenskap och praktisk hjälp.
– Att skydda en ung person från våld är avgörande, men det är inte tillräckligt. Den som har tvingats lämna hela sin familj och sitt sociala sammanhang behöver också stöd på lång sikt för att kunna bygga upp ett nytt liv, säger Magnus Jägerskog.
Om rapporten
Det får inte existera – del 2 bygger på intervjuer med yrkesverksamma inom bland annat socialtjänsten, skyddade boenden och stödverksamheter, som möter unga hbtq-personer i hederskontext samt intervjuer och skriftliga berättelser från unga som har levt eller lever i familjer med hedersnormer.
Rapporten har tagits fram på uppdrag av regeringen och är en fördjupad analys av stödbehovet hos unga hbtq-personer som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive omvändelseförsök.
Läs rapporten: https://www.mucf.se/publikationer/det-far-inte-existera-del-2