Hoppa till huvudinnehåll
 

Transkribering av poddavsnitt 1: Varför samverkan mellan offentliga aktörer och trossamfund?

Det här avsnittet publicerades 3 november 2026. Medverkande: Wilhelm Blixt, programledare, Nils Munthe, Sveriges Kommuner och Regioner, och Tanja Viklund, Centrum för trossamfundsfrågor vid MUCF.

00:00:00 Inledning

Wilhelm Blixt: Varför ska kommuner och trossamfund samverka med varandra? Hur går ett sådant samarbete till egentligen? Och vad menas med att både kommuner och trossamfund har ett livsloppsperspektiv? Du lyssnar på premiäravsnittet av MUCF:s podd om trossamfundsfrågor. Och jag är Wilhelm Blixt. 

00:00:25 Varför behöver kommuner och trossamfund samverka?

Wilhelm Blixt: Vi har idag två gäster i avsnittet. Jag skulle vilja hälsa varmt välkommen till Nils Munthe som är utvecklingsledare på Sveriges Kommuner och Regioner.

Nils Munthe: Hej, tack så mycket.

Wilhelm Blixt: Och så vill jag hälsa Tanja Viklund som jobbar på Center för trossamfundsfrågor vid MUCF också välkommen. 

Tanja Viklund: Tack för det.

Wilhelm Blixt: Ja, varför bör kommuner och trossamfund samverka?

Nils Munthe: Ja, jag skulle vilja börja i det stora där kan man säga och den samhällsutveckling eller samhällsförändring som har skett de senaste 30 till 50 åren. Där vi har på grund av globalisering, migration, urbanisering och en rad andra fenomen som man brukar prata om i hur samhället har förändrats. Så ser vi en brist på, eller vi har inte på samma sätt, naturliga tillfällen eller naturliga sammanhang där vi möts och pratar om livet eller vi pratar om politik, eller vi pratar om hur vi ska leva tillsammans i det här landet. Och då är ju den här typen av samverkan ett sätt att fylla det rummet. 

Men kommuner och regioner behöver ha många fler olika sammanhang där man initierar dialog och möter olika aktörer från samhället helt enkelt. Men trossamfunden är ju en av de viktiga aktörerna då. Och det andra kommer ju till följd av dels den här globaliseringen att människor ser och möter många olika och kan välja många olika former av religiösa uttryck och ansluta sig till olika religiösa sammanhang på ett annat sätt än vad man kanske gjorde tidigare.

Men framför allt då också till följd av migration, att vi har nu människor som har flyttat till Sverige på grund av olika orsaker och som fortsätter att utöva sin religion, eller kanske finner nya religioner med i de nya sammanhang som man hamnar i. Så att vi har också en förändrad demografi om man vill använda ett sådant ord som gör att det finns många fler trossamfund i Sverige och vi behöver ha kontakt med dem helt enkelt.

Wilhelm Blixt: Och Tanja, vad säger du om den frågan?

Tanja Viklund: Ja, jag kan fylla på utifrån det som Nils sa där. Sverige är ju idag faktiskt Europas fjärde mest mångreligiösa land efter Frankrike, Tyskland och England. Och det säger ju någonting, alltså det är ju ett bevis på det som Nils var inne på här, men också frågan då om varför, varför just trossamfunden, varför de som organisationer. Och det handlar ju mycket om varför människor söker sig till trossamfund och vad trossamfundet faktiskt gör i vardagen. Vi har religionsutövningen, absolut, den finns där.

Men det mynnar också ut en massa andra frågor från trossamfunden som är ofta väldigt aktiva i samhället. Det handlar om barn och ungdomar. Det kan handla om allt från meningsfull fritid till hur vi ska jobba mot gängkriminalitet. Det kan handla om äldre, hur vi ska aktivera våra äldre och bryta ofrivillig ensamhet. Det kan handla om krisstöd i stora frågor, men också till den enskilde. Det handlar om lägesbilder från grupper som kommuner kanske inte alltid har tillgång till.

Så att vi ser från nationell nivå, vi samverkar med trossamfunden nationellt, vilket ger oss otroligt mycket viktig information till lägesbilder, till frågor som vi behöver lyfta till politiken eller till våra departement. Vi får också möjligheten att via trossamfunden sprida väldigt viktig information som måste nå ut till kapillärerna, till medborgarna, som till exempel under pandemin. Så det är ju en väldigt spännande och intressant organisationsform som rymmer väldigt många frågor som också ryms inom kommunen.

Och därför ser vi att någon typ av kontakt, samverkan eller samexistens i alla fall kommer gagna medborgarna till slut.

Nils Munthe: Ja, om jag vill fylla på där, så ser vi ju många gemensamma intressen att vi både som trossamfund och som kommun så vill vi ju vara där och stötta människor när det kanske går lite svårt eller när man behöver hjälp i olika situationer för att kunna färdas väl genom livet, från det att man föds till det att man blir gammal och till slut dör då. Så där finns det ju en gemensam nämnare i relationen mellan kommuner och trossamfund, hur vi möter individen genom hela livet. 

Och det andra jag vill utifrån ett kommunalt perspektiv att vi, i takt med den här förändringen, så ser vi ju en ökad komplexitet i samhället. För att nå de mål som vi har satt upp som organisationer och de mål som finns från lagstiftningen med vår verksamhet, så måste vi jobba tillsammans med andra för att kunna nå dem. För att kunna dela information men också få information utifrån alla invånare i kommunen helt enkelt och kunna arbeta tillsammans med andra aktörer för att kunna hantera den allt mer komplexa samhället.

00:05:12 Hur har behovet av samverkan utvecklats?

Wilhelm Blixt: Tanja Viklund, du har ju en lång bakgrund att jobba med de här frågorna. Du jobbar just nu vid Center för trossamfundsfrågor på MUCF, som tidigare hette SST, Myndigheten för stöd till trossamfund. Kan inte du ge en liten bakgrund till varför den här myndighetens uppkomst och vad du har jobbat med för frågor där?

Tanja Viklund: När jag började jobba på SST 2018 så började jag direkt då med frågor som handlar just om samverkan mellan kommuner framför allt och trossamfund på olika platser i landet. Då 2018 var det fortfarande ganska få kommuner som jobbade med de här frågorna. Men sen så hände massa saker som gjorde att efterfrågan på samverkan med trossamfund ökade markant. Egentligen så tror jag att det började redan 2015 när vi hade flyktingströmmarna till Sverige, där man kunde se en väldigt stor kapacitet för mobilisering från trossamfunds sida. Att ta hand om så många människor som kom till Sverige. 

Det här försvann lite efter 2015, just den här förmågan till organisering och kapacitet, men den har aktualiserats idag med tanke på att vi tittar på krig i närområdet, på hur intern flyktingströmmar skulle kunna se ut och så vidare. Men sen kom ju också pandemin och där. Det var också väldigt tydligt vilka viktiga organisationer trossamfunden var, både när det handlade om att vara trovärdiga budbärare för kriskommunikation, men också att nå ut i kapillärerna i samhället.

Och också att kunna fånga upp frågor som var väsentliga för olika myndigheter att jobba vidare med kopplat till pandemin. Sen kom koranbränder. Vi har haft en påverkanskampanj kopplad till LVU och socialtjänsten, där också trossamfunden återigen klev fram som trovärdiga, viktiga budbärare, organisationer som kan bistå myndigheter i de här frågorna och göra en skillnad i samhället. 

Så idag så ser vi en stor efterfrågan. För samverkan både från kommuner, men också från myndigheter och av olika slag. Just på de här frågorna, hur kan vi samverka och kring vilka frågor och hur gör vi?

00:07:33 Vilka frågor kan man samverka kring? 

Wilhelm Blixt: På vilka sätt kan kommuner och trossamfund mer konkret samverka och samarbeta? Vad har du för tankar kring det, Nils?

Nils Munthe: Ja, det som Tanja beskriver flera olika händelser, både pandemin, men också kanske yttre hot mot vår demokrati, mot vårt samhälle, som vi ställs inför idag på ett annat sätt. Vid takt av globalisering och sådär så pratar vi om en ökad komplexitet, att vi behöver vara fler aktörer som jobbar inom sina områden för att vi ska kunna hantera olika typer av samhällsutmaningar då. Och som Tanja har nämnt så finns det ju några områden kring krisberedskap, men också att svara upp snabbt när det händer någonting och människor behöver hitta en trygghet i en ny situation. Där är ju en bra grund för att börja samverka.

Wilhelm Blixt: Tanja, du har ju redan nämnt några exempel här, men är det något du vill fylla i?

Tanja Viklund: Ja, det här att varför just trossamfunden? Och det finns ju massa civilsamhällesorganisationer som kommuner redan samverkar med, men vi hävdar att trossamfunden är av speciell karaktär. Just därför att man redan gör så pass många saker som kommunen också gör. Och man gör så många saker som gör att trossamfunden har både kunskap om den lokala kontexten. Den komplexiteten som Nils beskrev och kan vara en sån aktör som hjälper att reda i de här frågorna.

Så vi ser ju att där den här kontakten finns, oavsett om det är samverkan på djup nivå eller om man kanske bara delar lägesbilder med varandra, så blir det ett mervärde både för kommunen men också för trossamfunden och till syvende och sist medborgarna.

Nils Munthe: Och det tänker jag, en sån väldigt konkret sak är ju att det är naturligt för många människor, kanske för alla att man går till sitt sammanhang till sitt trossamfund då först om man behöver hjälp med någonting i sitt liv. Snarare än att man går till kommunen eller till kanske socialtjänst eller vad det nu kan vara för någonting. Så när trossamfunden märker att det kommer fler människor till exempel luncher eller matutdelning eller behöver socialt stöd på olika sätt. Så är det en första indikator på att någonting håller på att hända här. 

Det finns ett behov som vi kanske från det offentliga, från kommuner och regioner inte har sett ännu, men som man redan jobbar med och som man har snappat upp hos trossamfunden. Att kunna prata om det tillsammans och se att okej, vi klarar det här ett tag, men det kommer nog kanske komma längre fram fler personer som behöver stöd från socialtjänsten till exempel. Att kunna dela de lägesbilderna vi pratar om är ju en jätteviktig och ganska konkret sätt att beskriva vad den här samverkan kan ge.

Tanja Viklund: Och där handlar ju det egentligen bara om att vi säger att kommuner ska göra det här. Vi gör ju det här också på myndighetsnivå. På vår myndighet gör vi det här. Och exakt det som du beskrev nu, Nils, såg vi under pandemin. Vi har regelbundna samverkansmöten med trossamfunden på nationell nivå kopplat till krisberedskapsfrågor. Och från trossamfunden lyftes det här väldigt tidigt, att man såg en ökad andel människor, nya grupper som kom till trossamfunden, både matutdelningar men också för att få ekonomisk hjälp och så vidare.

Det här kunde vi ju såklart lyfta vidare till in i den nationella lägesbilden. Och några månader senare så tror jag att vi hade första bidraget från MUCF som man kunde söka för att hjälpa socialt utsatta. Så vi gör ju det här också på nationell nivå, hämtar in de här lägesbilderna och skapar åtgärder. Samma sak ser vi att man kan göra lokalt, precis som Nils beskrev.

00:11:00 Vem ansvarar för samverkan?

Wilhelm Blixt: Men jag blir lite nyfiken på vilka vi pratar om, hur trossamfund och kommunen kan samverka och samarbeta. Men vilka hos trossamfunden och vilka hos kommunen är det som samverkar eller hur ser det ut?

Tanja Viklund: Det kan se lite olika ut beroende på, vi har ju ett antal kommuner som redan idag har strukturerad samverkan, till exempel i form av ett trossamfundsråd. Det är väldigt olika vart i kommunen det trossamfundsrådet så att säga ligger, vem som är sammankallande, vem som är ansvarig tjänsteperson. Ibland kan det ligga på räddningstjänsten, fokus krisberedskap, hos annan kanske det ligger på integration. Så det beror lite grann på vilken ingång man har haft från början när det handlar om samverkan, hur man har landat in.

Du kanske har annat, du vill fylla på med där Nils.

Nils Munthe: Nej, att det ser olika ut precis som du säger utifrån vilken fråga som man kanske började mötas i. Det viktiga då är väl för att få till en långsiktig samverkan och att man skapar och bygger relationer över tid. Så är det viktigt att det blir ett beslut någonstans från kommunens sida om att den här personen, och eventuellt de här politikerna, ska vara med. Att det kan bli en långsiktighet där som man får ett ansvar för att också vårda relationerna de dagarna när det inte är kris, så att säga.

00:12:14 Var går gränserna för samverkan?

Wilhelm Blixt: Ni har ju varit inne på det här med hur samverkan och samarbetet kan se ut. Men finns det områden där det är mycket svårare för kommuner och trossamfund att samarbeta och samverka?

Nils Munthe: Alltså, som vi har varit inne lite på så har ju trossamfunden kontakt med människor genom hela livet, precis som en kommun har. Trossamfunden har också relationer till kommunen på många olika sätt, som förening i form av man vill söka bygglov eller så. Så att det finns ju massa olika inom alla kommunens områden som man kan säga viktiga saker att prata om och viktiga saker att samverka om.

Sen kan man väl då också säga, vi har varit inne på mycket sociala frågor och sådär, att kommunen har ju trots allt en uppgift enligt lagen att göra vissa saker som man inte kan frånsäga sig då, såklart. Så där är ju någon slags grund som kommunen behöver göra, men allting runt omkring det kan man ju samverka om och samtala om. Och just också för att den där kanske myndighetsutövningen ska bli bättre på det. Så att det går kanske inte att dra några riktigt sådana skarpa gränser då, förutom det som är ren myndighetsutövning, skulle jag säga.

Wilhelm Blixt: Vad säger du då, Tanja?

Tanja Viklund: Det finns ju vissa saker som kan vara svårare att samverka kring och kanske inte heller är det lämpligaste för en offentlig aktör och ett trossamfund. Och det är väl det som handlar om det inre livet, alltså religionsutövningen som sådan. Där har ju inte kommunerna ett uppdrag på annat sätt än att främja religionsfriheten och följa lagstiftningen såklart, men. Vad vi ser i samverkan är ju det som mynnar ut från trossamfunden, alltså verksamheten som man gör som i mångt och mycket liknar eller olika områden som kommunerna har. Där finns det ju många möjligheter till samverkan.

Nils Munthe: Och vi är ju mycket inne på sociala frågor eller jag landar med det här hela tiden.  Då tänker jag att vi har ju också en ny socialtjänstlag nu som ju pekar ut att vi ska från offentliga vara mer förebyggande. Vi ska vara ute och samverka mer med olika aktörer, så där har man ju också från lagstiftaren sett vikten av att vara och inkludera fler, även i de frågorna som är svårast. Kanske närmast de svåraste myndighetsbesluten som en kommun har att fatta, även i de områdena så ska vi jobba mer tillsammans med andra. Trossamfunden, som vi har varit inne på, har igen en viktig roll och verkligen en plats i den här, i det här arbetet.

00:14:30 Risker med att samverka – och med att låta bli

Wilhelm Blixt: Skulle ni säga att det finns risker i samverkan mellan kommuner och trossamfund?

Nils Munthe: Ja, det finns ju alltid en risk när man är engagerad eller har relationer till en aktör som inte är den egna organisationen, att man kan inte kontrollera dem, man kan inte styra dem på samma sätt. Och det ska vi ju inte heller, för då missar vi ju vinsterna. Så oavsett om det är ett privat företag, en idrottsförening eller en annan slags förening eller då ett trossamfund. Så finns det ju en viss risk, kanske att de gör någonting som vi inte kan eller tycker är bra eller att de bryter mot någon lag och som påverkar våran möjlighet att samverka med dem.

Så det behöver man ju vara uppmärksam på och vara förberedd på. Vad gör vi då om det skulle hända om någon skulle säga någonting eller bryta mot någon av våra överenskommelser, så behöver vi ha pratat om det internt först. Och ytterst så har vi ju en hel del lagstiftning också som vi måste följa som offentlig aktör. Vi har demokrativillkor vid bidragsgivning till exempel, och inte minst grundlagen då, att vi ska behandla alla lika och så vidare. Så att vi har ju saker som vi behöver förhålla oss till när vi samverkar med andra och såklart också med trossamfunden.

Wilhelm Blixt: Tanja, vad säger du?

Tanja Viklund: Ja, jag kan instämma med det som Nils säger där. Att alltså en samverkan i sig innebär ju alltid en potentiell risk, för du kan aldrig veta vad en organisation eller en företrädare ska säga om ett år, kopplat till en händelse som inträffar. Men det finns ju också risker med att inte samverka, om jag får lyfta det med, att du kan missa viktiga lägesbilder, stämningar, du kan tappa kontaktytor till grupper. Du kanske också missar möjligheten att påverka normer eller beteenden i då i en positiv riktning.

Idag pratar man ju också mycket om att det finns, vi pratar ju mycket om påverkan idag, att det finns en oro för påverkan. Och i det här fallet då skulle offentliga aktörer till exempel då påverkas av religiösa aktörers värdegrund eller agenda och så vidare. Och här kan jag också bara hänvisa till det som du säger, Nils. Att man ska inte avfärda risken, men den behöver ju balanseras på något sätt. Den gör den ju genom lagstiftning, genom att man känner sig trygg i sitt uppdrag, att man känner sig trygg i sin tjänstemannaroll.

Sen tror jag också att ju mer du samverkar, ju mer vana du har att jobba med civilsamhället i stort och kanske värdegrundande organisationer specifikt, så har du också mycket lättare att hantera det här. Alltså det blir en trygghet i hur du ska jobba med de här frågorna. Och som du säger Nils, ha en transparens innan. Ja, hur gör vi om någonting händer längs vägen, hur ska vi då förhålla oss till varandra då och hur ska vi jobba med de frågorna?

Nils Munthe: Ja, det finns också en ovana i det offentliga samtalet kanske. Eller från det offentliga i Sverige kring att möta religiösa personer eller möta religiösa organisationer. Som gör att vi också blir lite extra nervösa kanske från det offentliga när det kommer till kontakter eller just som du var inne på, Tanja. Hur kan jag bli påverkad och vad innebär det i så fall? Men jag kan bara understryka det som Tanja säger. Vikten av att stå fast i sina värderingar som tjänsteperson och den lagstiftningen som styr hur vi får agera, så kan vi nog prata med de allra flesta personerna.

00:17:41 Ett gemensamt livsloppsperspektiv

Wilhelm Blixt: Jag tänker utifrån sett så kanske man tänker att det ser väldigt olika ut hur en kommun är uppbyggd och fungerar och hur ett trossamfund är och fungerar. Men jag har ju förstått på er att ni menar att det kanske inte är så stor skillnad på vissa håll. Man pratar om ett livsloppsperspektiv. Skulle ni kunna berätta lite mer vad det innebär?

Tanja Viklund: Nej, precis. Du var inne på det Nils. Såväl trossamfundet som kommunerna. Man jobbar med människans hela liv från födseln till döden och även därefter. I alla fall för trossamfundens del. Och det är ju det som gör just trossamfunden som en ganska unik del i civilsamhället, att man har hela det fältet. Man jobbar med barn och unga, man jobbar med äldre, man kan ha social verksamhet, man kan ha språkkaféer, man kan jobba med missbruksproblematik. Idag är det många som jobbar med frågor som handlar om att motverka ungdomskriminalitet. Det gör trossamfunden och det gör också kommunerna. 

Sen har man ju, eller man ska heller inte bortse från att trossamfunden och dess representanter, dess frivilliga och så vidare, är ju boende i en kommun. Man är ju en del av kommunen också. Man har samma typ av strukturer, man jobbar med budget, man jobbar med arbetsgivaransvar, man jobbar med arbetsmiljöfrågor, så att det finns ju väldigt många likheter i många civilsamhällesorganisationer med hur myndigheter är organiserade. Så de likheterna ser vi ju, och det är ju någonting att ta fasta på i samverkan. Det gör det hela lättare. Sen finns det skillnader, men det här är likheter som vi ser det.

Wilhelm Blixt: Men tror ni att trossamfund och kommuner skulle svara så här själva, eller är det en konstruktion som ni har, att ni ser de här som jobbar egentligen med båda aktörerna?

Nils Munthe: Jag tror initialt så kanske man inte tänker att det är så att man är väldigt väsensskilda organ eller väsensskilda organisationer. Men i takt med att man möts och samverkar allt mer så märker man de här likheterna också när man börjar få igång en rullians och prata och lära känna personerna som finns från trossamfunden i sin kommun. Så går det nog upp för den också från det offentliga, tänker jag.

Tanja Viklund: Och jag tror också att det här handlar mycket om kanske språkbruk man använder. På kommunalt språk så kanske det heter krisstöd eller psykosocialt stöd. Och trossamfunden kanske kallar det för själavård eller omsorg. Så jag tror man kanske beskriver saker med olika ord. Och sen är det ju så att motivationsgrunden eller värdegrunden till varför man gör de här sakerna kan skilja sig åt eller skiljer sig åt. Trossamfunden har en teologisk motivation, värdegrund. Men det mynnar ut i samma typ av handling, men man kanske också benämner det olika och har olika språk för det som man gör.

00:20:32 Hur kommer en kommun i gång?

Wilhelm Blixt: Om en kommun kanske inte har en direkt samverkan med trossamfund i dagsläget, hur går man tillväga då?

Tanja Viklund: Man kan göra på flera olika sätt. Man kan börja med att göra en, fundera kring behöver vi det här och varför behöver vi samverka? Sen kan man börja titta på vilka trossamfund har vi då i vår kommun. Det kan se väldigt olika ut. Sverige är ju Europas fjärde mest många religiösa land. Och i vissa kommuner så speglas det här verkligen i trossamfundskartan. Och i andra så kanske det finns färre trossamfund inom kommunens gränser. De kanske ligger utanför kommunens gränser. Så man kan göra en egen inventering.

Man kan också höra av sig till oss på MUCF, Center för trossamfundsfrågor och få hjälp med inventeringen. Sen kan man påbörja sitt arbete, med oss som stöd om man vill, börja kontakta kanske de olika representanterna för trossamfunden i ett första möte. Sen är det säkert så, tror jag, att börjar man inventera en kommuns arbete så tror jag att det finns kontaktytor också redan som man kanske inte alltid är medveten om. I alla fall till vissa trossamfund, väldigt mycket. Och sen hos andra kanske det inte finns några kontaktytor alls.

Nils Munthe: Sen tror jag också att i all samverkan är det viktigt att på något sätt lära känna varandra. Att bara inleda med samtal kring vilka är vi från kommunen och hur styrs vi, vad är viktigt för oss och så? Också se hur samma frågor fungerar för trossamfunden, vad är viktigt för dem och hur fungerar ett trossamfund. Så att man skapar en grundläggande relation till början och ger sig tid och tar utrymme att lära känna varandra och få syn på vad vi är lika och kanske vad vi är olika också. Så att vi kan lägga en grund för vår fortsatta samverkan.

00:22:15 Stöd och nätverk för kommuner

Wilhelm Blixt: Stöttar Sveriges Kommuner och Regioner kommuner som vill samverka med trossamfund på något sätt?

Nils Munthe: Vi stöttar kommuner som vi samverkar med civilsamhället i stort på olika sätt. Men just när det kommer till trossamfund så har vi då ett nätverk tillsammans med MUCF, Centrum för trossamfundsfrågor, för kommuner som vill starta eller har igång trossamfundsråd helt enkelt för att utbyta erfarenheter och dela lägesbilder.

Tanja Viklund: Samverkan kan ju se väldigt olika ut. Vi talar ibland om samexistens också på vår myndighet. Att på vissa platser, i vissa kommuner, så kanske det just nu är fullt tillräckligt med en samexistens. Att känna till varandra, att ha uppdaterade kontaktuppgifter så att man har snabba kedjor om någonting skulle inträffa och så vidare. Och ibland så kanske man börjar där för att sen se att det finns behov eller det finns utrymme eller möjligheter för att ta det här vidare till samtalsnivå eller till en samverkande faktor kring vissa frågor. Så man behöver ju inte heller gå från noll till hundra på en gång. Man kan ta det stegvis om man så önskar.

00:23:19 Avslutning

Wilhelm Blixt: Och med detta skulle jag vilja tacka för det här premiäravsnittet av denna podd. Ett särskilt tack till dig, Nils Munthe från Sveriges Kommuner och Regioner. Och till dig, Tanja Viklund, Centrum för trossamfundsfrågor vid MUCFF.

Nils Munthe: Tack för att jag fick komma. 

Wilhelm Blixt: Och till dig, Tanja Viklund, Center för trossamfundsfrågor vid MUCF.

Tanja Viklund: Tack.

Wilhelm Blixt: Med detta vill jag också säga tack för dagens avsnitt. Jag heter Wilhelm Blixt och har varit er programledare och vi kommer släppa fler avsnitt av denna podd som vi hoppas att ni kommer uppskatta och lyssna på.