Vi föreslår ingen samverkan med extremister

Om offentlig sektor och civilsamhället inte vågar samverka i det förebyggande arbetet mot extremism kan det offentliga aldrig få en kunskapsbaserad grund att stå på.

REPLIK

Repliken på MUCF, SST, Forum - Idéburna organisationer med social inriktning och Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremisms debattartikel inleds med rubriken ”Naiv bidragskonfetti stoppar inte extremism”. Vi håller helt med. Bidrag ska inte delas ut som konfetti och det är inte heller ensamt lösningen på de utmaningar som våldsbejakande extremism ställer oss inför. Att tro det hade verkligen varit naivt.

Vidare står det i repliken att de undertecknande aktörerna i debattartikeln uppmanar kommuner mellan raderna till samarbete med föreningar med tvivelaktig demokratisyn. Detta håller vi inte med om. Föreningar med tvivelaktig demokratisyn tycker ingen av oss att det offentliga ska samverka med.

I vår debattartikel konstaterar vi att det ”Från offentlig sektor kan det finnas en rädsla för att sammankopplas med aktörer, aktiviteter och åsikter som de inte kan eller vill ställa sig bakom.” Detta är inte konstigt. Det vi menar är att offentlig sektor måste utveckla en strategisk samverkan med civila samhället med tydliga kriterier för båda parter. Det involverar bland annat en noggrann uppföljning av och kunskap om olika organisationers verksamhet.

Kommuner vet, liksom vi som står bakom debattartikeln, att samverkan mellan det offentliga och civilsamhället är nödvändigt i det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism, då kommuner och civilsamhälle har olika möjligheter och verkar på olika arenor. Det är heller ingen hemlighet att det i civilsamhället kan förekomma – och har gjort det i vissa fall – extremistiska och odemokratiska idéer och ageranden och dessa ska inte offentlig sektor samverka med.

Från MUCFs sida är vi fullt medvetna om att organisationer som fått bidrag i vissa fall inte har levt upp till demokratins idéer. Det ska inte ske, och att detta uppmärksammas tycker vi är bra. Det är av samma skäl som MUCF har nekat vissa organisationer bidrag och i andra fall återkrävt bidrag. Att förbättra detta arbete är något som pågår löpande internt på myndigheten.

Men samverkan mellan det offentliga och civilsamhället kan inte enbart belysas utifrån bidrag, för då blir det väldigt endimensionellt. Bidrag kan vara ett sätt att ge möjligheter för civila samhället att bedriva ett arbete, men det är långt ifrån den enda formen av samverkan. Läser man MUCFs skrift Knäck koden! så beskriver den flera olika former av samverkan som kan vara aktuella i olika lägen. Vilken form av samverkan som kan vara aktuell måste dock kommuner och civilsamhälle själva ta ställning till.

Om offentlig sektor och civilsamhället inte går i dialog och vågar ingå samtal om samverkan i det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism kan det offentliga aldrig få en kunskapsbaserad grund att stå på inför valet att samverka eller inte samverka. Att känna till vilka aktörer som verkar i närområdet förutsätter dessutom att man ställer frågor. I stället för att kalla det oansvarigt ser vi det som ett självklart ansvarstagande.

Att förebygga våldsbejakande extremism är en otroligt angelägen fråga och kräver samverkan mellan olika parter för att bli effektiv. Det utesluter inte på något sätt andra, ”offensiva” åtgärder – det behövs också. Men rädslan att gå fel i civilsamhället har lett till en olycklig återhållsamhet inför samverkan och dialog även med demokratiska aktörer i civilsamhället. Där efterlyser vi förändring och ytterligare ansträngningar – från alla parter. Man ska undvika att gå fel men måste samtidigt klara av att anstränga sig för att hitta rätt.

Lena Nyberg, generaldirektör MUCF och Anna Carlstedt, samordnare mot extremism

Replik publicerad i Dagens samhälle 5 oktober 2017  

Nyhetsdatum: 
2017-10-05