Unga på arbetsmarknaden

Vilka skillnader finns mellan ungdomsarbetslöshet och unga som varken arbetar eller studerar?

En ung kille står på en kulle och blickar ut över staden

För unga präglas den första tiden på arbetsmarknaden ofta av anställningar som varvas med studier eller kortare perioder i arbetslöshet. Ändrade förutsättningar och högre krav på arbetsmarknaden har gjort att åldern då de flesta unga arbetar har stigit från 20 år till 30-årsåldern sedan 1990. Samtidigt har en stark konjunktur medfört att ungdomsarbetslösheten sjunkit kraftigt under de senaste 10 åren.

Andelen unga som varken arbetar eller studerar är konstant

Alla har emellertid inte haft samma möjligheter. Trots en stark konjunktur och en god arbetsmarknad är andelen unga som varken arbetar eller studerar fortfarande hög. Att andelen har varit relativt konstant de senaste åren visar att konjunkturuppgången främst gynnat unga som står närmare arbetsmarknaden. En del unga har det dock svårt oavsett konjunktur och är också först att drabbas vid en konjunkturnedgång. En längre tid utanför studier och arbete kan ha långsiktiga konsekvenser för både individen och samhället, bland annat försämrade möjligheter att få ett arbete, ekonomisk utsatthet och sämre hälsa. Ett tidigt och samordnat stöd är viktigt för att stötta unga som annars riskerar att varaktigt hamna utanför studier och arbete.

I den officiella arbetslöshetsstatistiken (SCB) ingår personer som skulle kunna jobba men saknar arbete, trots att de har sökt och kan ta ett jobb även om det är tillfälligt eller ett extrajobb. Hit räknas även heltidsstuderande.

Statistiken för unga som varken arbetar eller studerar utgår istället från samtliga i åldersgruppen och räknar bara in de som har mycket låga inkomster (under ett basbelopp). Hit räknas även de som inte har varit registrerade för studier under ett helt kalenderår. Denna statistik är därför ett bättre mått på vilka som befinner sig i en extra utsatt position.

Till gruppen unga som varken arbetar eller studerar räknar vi på MUCF unga i åldern 16–29 år. Andelen unga som varken arbetar eller studerar ökar med åldern och är högre i gruppen unga 25–29 år än i gruppen 16-24 år. Det är därför viktigt att erbjuda stöd till unga som varken arbetar eller studerar också högre upp i åldrarna.

Riskfaktorer

Unga som varken arbetar eller studerar är en heterogen grupp som möter olika utmaningar. Det finns dock grupper av unga som av olika anledningar har en förhöjd risk att få problem med sin etablering i arbetslivet.

I avsnitten nedan beskrivs en rad kända riskfaktorer som identifierats i tidigare forskning och utredningar. Dessa riskfaktorer återfinns såväl på individnivå som i hemmet och på samhällsnivå. Eftersom de samvarierar kan de vara svåra att separera från varandra. För en del unga innebär det att flera riskfaktorer kan påverka deras situation och ytterligare begränsa möjligheterna till ett annat liv.

Samtidigt är det vanligare att unga utrikes födda, kortutbildade, arbetslösa och unga i åldern 25‒29 år som löper större risk att hamna utanför arbete och studier värdesätter fast arbete och egenförsörjning mycket. Det tyder på att det finns en stark motivation att arbeta och försörja sig själv hos dessa grupper. Läs gärna mer om det i rapporten Fokus 17 - ungas etablering.

Fler perspektiv av betydelse

Utöver riskfaktorer som gör att vissa grupper är överrepresenterade bland unga som varken arbetar eller studerar, så finns också skillnader utifrån kön, ålder och geografi.