Lika omskakande som utvecklande

Sinan Akdag var i Istanbul, Turkiet på organisationen Aile Eğitim Derneği, AED 2010/2011. Det betyder ungefär: familjeutbildningsorganisationen. AED arbetade med en rad sociala frågor.  

Foto på Sinan Akdag och Caleb Powdrill

Bland annat anordnades undervisning för barn med inlärningssvårigheter, lekträffar för barn som diagnosticerats med leukemi samt engelskundervisning för irakiska barn som tvingats fly och nu väntade på uppehållstillstånd i andra länder.

Varför ville du göra EVS?

Jag hade precis tagit studenten, var skoltrött och osäker på vad jag ville plugga vidare inom. Många i min omgivning gav sig iväg på resor av olika slag och jag tänkte i liknande banor.

Min gymnasieklass hade något år tidigare fått besök av en kille som varit iväg på Europeisk Volontärtjänst, EVS.

Han berättade att programmet är helt kostnadsfritt och att en själv får välja resmål. Jag hade länge velat testa på att bo i Turkiet och lära mig turkiska eftersom jag har rötter i samma land.

Möjligheten att bo i Turkiet och lära mig turkiska helt utan kostnad, samtidigt som volontärarbetet gjorde det möjligt att få hjälpa mindre privilegierade ungdomar gjorde för mig EVS till ett mycket mer attraktivt alternativ än en tågluff eller Sydostasien-resa.

Hur gjorde du för att bli volontär?

För att bli volontär började jag med att googla efter organisationer i Sundsvall som hade samarbetsavtal med EVS. Jag fick kontakt med en väldigt trevlig, hjälpsam och uppmuntrande kvinna på Sundsvalls kommun som förklarade hur jag skulle hitta organisationer i Turkiet som skulle kunna tänkas ta emot mig.

Via en uppkopplad databas var det enkelt att söka rätt på EVS-organisationer i Turkiet och när jag väl bestämt mig för att ansöka om en tjänst hos AED i Istanbul fyllde jag i ett ansökningsformulär där en får beskriva bland annat varför en vill åka iväg på volontärtjänst.

Efter att jag antagits av AED fick jag kontinuerligt stöd av Sundsvalls kommun kring de byråkratiska bitar som skulle ordnas inför min avresa. 

Databas för godkända EVS-projekt
 
Europeiska Solidaritetskåren

Vad jobbade du med?

Den största delen av min volontärtjänst tillbringade jag i ett klassrum som engelsklärare. I Istanbul fanns en stor grupp människor som flytt från det krigshärjade Irak och nu väntade på uppehållstillstånd från mestadels engelsktalande länder.

Barnen hade inte rätt till skolgång, vilket innebar att irakierna själva var tvungna att anordna undervisning. Med hjälp av olika samfund i staden startades en liten skola i centrala Istanbul. Undervisningen sköttes mestadels av irakier men för engelskundervisningen hade skolan tagit hjälp av AED som dels grundats och drevs av amerikaner och dels tog emot engelskspråkiga volontärer från Europa.

Jag ledde under ett år engelskundervisningen för en klass bestående av barn mellan 13-18 år. Under denna tid fick en del av barnen uppehållstillstånd i andra länder, medan en del fick avslag och förväntades stanna kvar i Turkiet eller återvända till Irak.

Vad fick du ut av EVS-tiden?

Innan jag gav mig iväg till Istanbul hade jag aldrig bott någon annanstans än hos mina föräldrar i Sundsvall. Att flytta hemifrån och utomlands på en och samma gång är lika omskakade som det är utvecklande.

Innan jag flyttade till Istanbul hade jag aldrig haft en vän som inte vuxit upp i Sverige - I Istanbul bodde jag tillsammans med volontärer från Frankrike, Österrike, Tyskland, Norge, USA och Turkiet. Jag håller fortfarande kontakten med många av de vänner och elever jag mötte under mitt år i Istanbul.

Många av mina tidigare antaganden kring hur världen fungerar ställdes på ända under mitt volontärår medan andra antaganden befästes. Det är lätt att se världen i svart och vitt när du av din omgivning skyddas från andra tankebanor.

Jag mötte människor med samma intressen och liknande bakgrund som mig själv fast med helt andra värderingar. Jag mötte också människor som delade mina värderingar men hade andra intressen och en helt annan bakgrund än min egen.

Min volontärtjänst var definitivt ett formativt ögonblick i mitt liv och jag tror inte att jag skulle vara den jag är idag om det inte vore för EVS.

Vad gör du nu?

Idag är jag kommunikatör/projektledare inom den ideella sektorn i Stockholm. 

Tips till andra

Ditt första beslut behöver inte vara slutgiltigt. Börja fundera på om EVS är något för dig, sök rätt på några olika organisationer och se om du hittar något som är av intresse. Om du hittar något intressant, mejla och ställ några frågor kring saker du är nyfiken på.

Kombinera ett redan existerande intresse med din volontärtjänst. Vill du lära dig ett nytt språk? Åk då till ett land där de talar språket. Vill du bli bättre på att leda andra? Åk till en organisation där du får öva på ledarskap. Gillar du att idrotta? Åk till en organisation som sysslar med idrott. Desto större intresse du har desto större insats kan du göra!

Kontrollera att organisationen använder volontärer på ett hållbart sätt. Vad händer när du åker hem och hur påverkas människorna du arbetat med då? Se till att ditt engagemang leder till en förbättring på lång sikt och att du inte gör mer skada än nytta. Detta är extra viktigt om du arbetar med väldigt unga människor. 

Kontakt

Sinan Akdag, sinan.m.akdag@gmail.com

Elisabeth Orre, Koordinator för volontärer, Kultur & Fritid, Ungdomsavdelningen, Sundsvalls kommun, elisabeth.orre@sundsvall.se