Det är läskigt men du har inget att förlora

Visselpiporna tjuter, musiken spelas högt och serpentiner flyger i luften. Vad vill du jobba med? Ska du börja plugga eller vill du kanske resa direkt? Vad händer härnäst? Vad svarar man när man själv har samma frågor?

Foto på Sara Leth. Fotograf Vojtěch Šíma

Visserligen trodde jag mig veta hur livet på sikt skulle se ut men för att säga “ja” till den framtiden innebar det även ett “nej” till allt annat. Hur kan man vända ryggen till något som är okänt? Jag ville veta vad det var man tvingades tackade nej till, innan det var okej att gå vidare. Frågan var bara; vart börjar man? “Georgien?”, frågade någon. Jo, varför inte.

En vecka innan avfärd blev man förklarad volontär på världens längsta musikfestival. Med snabba ryck, pirr i magen och många förväntningar gick vi på planet (vi är förresten jag själv och en kollega som råkat hamna på samma resa). Roligt att få filma, marknadsföra och lära sig av proffs i ett sådant stort projekt. Inlärningskurvan lär bli brant.

Våra förväntningar var "typiskt svenska"

Kurvan pikade, troligtvis mer än jag insett. Våra förväntningar var “typiskt svenska” och löd; det kommer vara väl organiserat och välplanerat med uppgifter vi blir tilldelade. Levnadsstandarden är förmodligen lite sämre (baserat på fördomar) men maten billigare. Vädret lär vara varmare och engelska blir standard. Oh, så fel man hade.

Första dagen av jobbet. “Vi ska bygga och driva en bar samt hålla aktiviteter i närområdet. Förutom en skiss som ett förslag på hur baren kan se ut är inget annat planerat och den kunskap vi har är den ni alla tagit med hemifrån. Så, hur vill ni göra detta?”.

Man blev lite ställd av hur annorlunda allt var men jag ska berätta för er, det är ett fåtal gången jag blivit så genuint glad och lättad som när vår dusch äntligen fick lite tryck.

Det låter brutalt men man vande sig annars ganska snabbt vid en lågtrycksdusch med okontrollerbar värme. Mycket annat var dock bättre än trott.

I storstaden Tiblisi, Georgiens huvudstad, fanns det många moderna byggnader och ute i djungeln fanns det oaser och grönska som jag ännu inte bevittnat med egna ögon någon annanstans.

Många olika språk cirkulerade

Eftersom det var max tre personer från varje land cirkulerade många olika språk. Tids nog lärde man sig vissa ord och fraser. Italienska, tjeckiska, polska, ryska, slovenska, georgiska...

Resan i sig blev något av en prövning, på ett personligt plan, relationsmässigt men också för hela gruppen. Specifikt när en person fick bli hemskickad. Trots detta hade jag, även med nyckeln i hand, inte bytt bort resan eller erfarenheterna jag fått mot något.

Jag kände mig trygg

Jag kände mig trygg med våra georgiska mentorer och lärde mig saker som jag inte kunnat få på annat håll, fick större förståelse av hur det var i andra länder och hur de såg på vårt Sverige.

Till exempel, vem hade kunnat tro att Tjeckiens media spridit propaganda genom att visa bilder från “terrorn i Sverige” för att bevisa hur oroligt det är ute i världen? Jag utvecklades som person och tar med mig många nya arbetssätt och metoder att kommunicera på när språket blir en barriär mellan människor.

Vi var fria

Något av det bästa med min EVS och Erasmus+ vistelse var hur fria vi var. Vi åkte på minisemester inom landet vilket var tillåtet så länge man drog i det själv. I sin tur sporrade det entreprenörsandan liksom personer i projektet inspirerade och motiverade till action.

Jag har aldrig varit riktigt politiskt intresserad, det har ändrats en aning efter resan, och jag skulle troligtvis inte åkt spontant om det inte var för resans tema och tryggheten i att ha en kontaktorganisation hemma i Sverige. Det var i övrigt till dem vi mailade en intresseanmälan efter att våra eventutbildare tipsade oss om projektet. 

Äventyren bidrog till visionen för min framtid

Äventyren bidrog till visionen för min framtid. Kanske att jag vill och vågar satsa lite högre. Funderingar kring att bli entreprenör har växt och jag har nu en mer fundamental bild av vad yrket innebär och kräver, mycket tack vare resan.

Som många tidigare sagt kring sina historier så hade jag säkert kunnat skriva en roman om spontanresan. Viktiga och roliga händelser finns det alltid mycket att säga om. Speciellt när bollen får sig en skruv och förväntningarna bemöts på ett annat vis än tänkt.

Mitt tips till dig

Mitt tips till dig är att chansa. Åk på en spontanresa när du ändå får det gratis. Erfarenhet är en av de få saker som garanterat följer en livet ut och som bara går att få på ett sätt. Det är läskigt, jag vet, men det finns inget att förlora.

Du ska veta att det är okej att ångra sig och att det lyckligtvis finns människor hemma i Sverige som hjälper dig om du inte trivs.

Jag gjorde min EVS sommaren 2017.

Kontakt

Sara Leth, l1sara1998@gmail.com